Vem är då jag?

Så började mitt liv och mitt stora intresse för alla sorters djur

Jag föddes i Kovland 1986 men jag är uppväxt i Bergeforsen. Jag har alltid haft djur omkring mig, allt från ödlor, sköldpaddor, hamstrar, råtta m.m. Testade katt men det gick inge vidare då det visade sig att jag var väldigt allergisk mot vissa pälsdjur och mycket mycket mer. Tog även hand om en vilsen knipand fågel unge som var långt från land och föräldrarna syntes inte till och några år senare en svalunge med ett ben som hade fullt med platta spindel liknande insekter över hela kroppen som en snäll förbipasserande farbror hjälpte mig att få bort. 

Jag visste tidigt att mitt liv skulle cirkulera runt djuren, utan djuren trivs jag inte.

Utan dem lever jag inte mitt liv fullt ut.

Jag började intressera mig för illrar 2004, började frenetiskt läsa på om allt jag kunde hitta om illrar, skapade en användare på iller.ifokus där det fanns många bra artiklar och fick snabba/bra råd och tips. 

Sökte efter olika illeruppfödare och fann en som jag och mina föräldrar kunde åka till. Hade turen att även få träffa nästan flyttklara valpar, ville tinga en men alla var upptagna.

2005 Kingen

Senare fick jag kontakt med en tjej som numer är min vän som då hade en helt underbar viltfärgad hane vid namn, Kingen som var så otroligt snäll och lugn.   

Han skulle omplaceras så jag tyckte att jag hade läst på tillräckligt för att klara av en bra nybörjar iller så en dag fick han följa med mig hem.

Tyvärr efter ca. 1 år så blev jag tvungen att omplacera honom pga. lite för ekonomin men en hel del för min dåvarande pojkvän inte gillade lukten som blev på mina kläder och retade vell sig även på illern. Jag var ung och jag älskade min pojkvän och ville inte missta honom.

Tiden gick och kläder som jag låtit bli att låtas tvättas luktade Kingen, fick dåligt samvete samtidigt som jag saknade honom så otroligt mycket att jag trodde mitt hjärta skulle brista.

2007 Saga och Saffi

Jag kunde inte inte vara utan iller längre, jag hade blivit riktigt "illerbiten" efter min första iller. Riktade in mig på att söka efter uppfödare igen och hade både hört/läst att illerhonor skulle lukta mindre än hanar vilket blev mer possitivt från min pojkväns sida, för mig kvittade det vilket eftersom jag älskade doften.

Fick kontakt med 4st uppfödare som passade från olika håll men två av dem lyckades inte med sina kullar det året så när näst sista uppfödaren hörde av sig att han fått lite valpkullar så ville jag veta allt om föräldrarna, stam, även att få all info han hade om avelsdjuren och mycket mer.

Bestämde mig då för ett bra illerpar som fått en kull och där fanns det en underbar liten pastell hona som jag fick bilder på. Hon var så sagolik att namnet var givet, hon skulle absolut heta Saga.

Jag och min kompis åkte med en bekant till mig när han ändå skulle neröver.

Resan gick bra men det var slitsamt då det bara var jag och han som hade körkort.

Jag hämtade hem min efterlängtade pastell hona och kompisen tog hem en kusin till min hona, en kraftig pastell hane.

Efter cirka en månad efter jag hade fått hem Saga så fick jag veta från den andra uppfödaren på Gotland att det fanns kvar en mörkt viltfärgad/silver tomte hona.

Eftersom Saga var så lättsam och bra på lådan från start så tog jag beslutet att även köpa henne.

Saffi var värstingen i sin kull men det avskräckte inte mig. Hon var en charmig lite tös med mycket attityd som var svårare att uppfostra vilket jag hade förberett mig på.

Vändpunkten blev när hon bet sig fast i min tumme i leden och vägrade släppa, vilket resulterade i att det gick hål.

Lungt men fast höll jag henne tills hon släppte, så hon kunde sättas in i "time out" buren.

Efter det har hon varit världens charmigaste och familjens lilla clown.

2008 Rasmus

Kom Rasmus till världen ihop med sina 8 andra viltfärgade syskon. 4st hanar och 5st honor. Mamma Saga och jag var två stolta tjejer som hade sammarbetat perfekt ihop.

5-6:e valparna kom samtidigt och Saga visste inte vilken hon skulle bita av navelsträngen på. En av valparna började skifta till en grådassig färg, utan att tänka ingrep jag, tog tag i den gråaktiga valpen och knippsade av navelsträngen med naglarna.

Fick bort fosterhinnan och började massera valpen, efter bara någon sekund så fick jag höra ett underbart läte från valpen.

Saga tog över direkt och bar in sin bebis.

Jag själv satt som shockad över vad jag just lyckats med och än idag vet jag inte hur jag gjorde, allt skedde per automatik. Det var en helt underbar känsla, det var ett som var säkert.

Tiden gick, valparna växte så det knakade. En av hanvalparna klampade raka vägen in i mitt hjärta.

Det var kört, han skulle stanna. Namnet var givet. Riskerade då även att min dåvarande pojkvän skulle lämna mig om jag behöll valpen men jag visste att jag inte hade kunnat förlåta mig själv om han flyttade till någon annan.

Rasmus blev kvar och det blev även pojkvännen men det höll inte i längden. Illrarna var mitt liv och jag visste att Rasmus inte var den sista illern jag skulle ha i mitt liv. 

2010 Peppar

Sagas andra kull kom till världen, även denna gång blev det 9st söta små videkissar. 7st honor och 2st hanar. Semi angoror.

Jag var osäker på vad valparna hade för färger, kunde slå klart att det fanns två albino töser och en albino hane genom att se färgen på ögonlocken. Dom andra såg ut som viltfärgade men ändå inte.

Visade sig att det blev 6st pasteller och 3st albinos, jag var överlycklig.

Denna gång var det självklart att en av pastell honorna skulle stanna och fortsätta aveln ihop med mig. Blev en jackpott tös, mörkt pastell tös utan ett minsta vitt tecken under hals även riktigt bra och fin i kropp/ansikte.

Peppar är en tös med full fart men har även tid över att mysa.

2011 Roy

När jag valde avelshane till Saga 2010 så fann jag en stor och snygg albino angora hane. Planerade då att spara en hona för att ha tid på mig att finna en guldklimp att importera.

Tog lite mer än 1 år. Jag letade för fullt och fick även otroligt bra hjälp av Sara så fann vi en hel del illrar men varje blev en besvikelse när man fick se stamtavlor. Det var antingen en hel del inavel, alla möjliga färger och ibland både och.

Tillslut! Jag ville inte hoppa av glädje förns jag fick se stamtavla och klart att han var min. Trodde inte mina ögon, allt slit och alla timmar man lagt ner på att söka kändes så värt det.

Det var en viltfärgad angora hanvalp med 99,9% utan nosfel och bra stamtavla.

Dessvärre hamnade han lite efter i vikt ökningen eftersom hans extra mamma inte tog emot honom men som tur upptäcktes det i tid och hamnade hos en annan hona som tog emot honom.

7månader och kommit upp i lite över 1,5kg medans hans två bröder som stannade hos uppfödaren ligger på strax över 2kg.

Roy är en otroligt fin angora med ett hjärta av guld. Snäll mot allt och alla.

Rasmus blev riktigt glad att inte längre va ensam hane i flocken. Dom fann varandra direkt

YournameCom © 2007 • Privacy Policy • Terms of Use